Min syster har en labrador. Han är ca 1½ år gammal. Han och min yngre förmåga är ganska jämngamla. dom är födda med några veckors mellanrum. Nej min yngre förmåga är inte labbe, hon är varghund precis som min tant.

För att återgå till labben, för ungefär ett år sedan fick han ett sår som inte ville läka. Vid denna tidpunkt har jag vart på min syster i ett par månader om att han har ont i ett bakben och att hans förhud sen väldigt konstig ut. Lyssnade hon? Självklart inte.! I höstas fick jag henne att gå till veterinären för då blödde han från alla trampdynor och detta sår som inte ville läka hade fortfarande inte läkt. Han hade fortfarande ont i bakbenen och förhuden var fortfarande skum. Detta va trots de inget hon tog upp med veterinären samt när hon åkte dit va symptomen nästan läkta. Denna duktiga veterinär tog biopsier som visade att hans immunförsvar va aggresivt på något sätt så han blev satt på kortison. Kortisonet gör att han inte kan hålla tätt. Han läcker och blir ledsen. Förra veckan, eller ja i söndags ringer min syster till mig hysterisk och skriker att jag måste följa med till veterinären på måndagen för han ska avlivas. Jag är emot avlivning om det inte är en sista utväg! Jag följde med och tvingade min syster att vara så ful att hålla hundens sår öppna samt att strax innan vi gick in till veterinären släppte vi honom så han fick springa jävlar i det i snön. Väl inne hos doktorn talade jag själv om att hans förhud ser konstig ut, de ser ut som att 3 cm in från urinöppningen sitter det en vätskefylld kudde, jag har inspekterat alla hanhundar jag har träffat och nej det ska inte se ut så! Veterinären höll med mig (yes!) Jag påpekade även att han har haft ont i sina bakben nu hur länge som helst, framförallt det vänstra. Hon klämde och kände och javisst fan hade han  ont! (Gött igen). Min syster bara sitter och säger ingenting.

Min syster vill inte rädda hunden om det va någon som undrade.

Veterinären ropade in en annan doktor och båda två var helt ärliga vilket jag är löjligt tacksam för och sa att dom faktiskt inte har en aning om vad det är frågan om. dom tog nya biopsier, större hudbitar på fler ställen.

Igår ringde min syster igen, hunden bajsar vatten....Jag har börjat inse att om vi inte får svar på vad det är frågan om nästa vecka är det nog inget mer att göra. Han var svullen i hela ansiktet och såg riktigt skum ut..

Usch, nu pratar vi om något roligare.! Mitt "jobb" =)

Mattar till två hundar har ringt i efterhand och tackat framförallt mig för att jag tagit så bra hand om hundarna. Hundarna har trivts helt fantastiskt. Min chef hade talat om för dom att det är den nya tjejen (jag) som gjort allt för att dom ska ha det bra.. Det värmde kan jag lova för det betyder att det minnsann finns något jag är riktigt bra på här i världen.. Jag är inte bara menlös.. Hihi..

Sista dagen med extrahunden med och ikväll ska jag jobba.. sen ska jag vila i flera dagar..

nu ska jag skicka på en maskin tvätt och förbereda hundarnas frukost..

Pusspuss